Var lugn, världen kommer inte att gå under
Med alla dåliga nyheter och klimatförändringar är det många som förlorar hoppet. Men är det verkligen nödvändigt?
Det bor nu åtta miljarder människor på planeten. Finns det plats för oss alla? Kommer vi att få slut på naturresurser? Hur ska vi kunna mätta alla? Dessa frågor är inte nya. Domedagsprofeter har ställt dem i minst 200 år.
År 1798 skrev den engelske ekonomen Thomas Malthus sin berömda Essay on the Principle of Population. I den hävdade Malthus att befolkningen växte exponentiellt medan resurserna för att mätta denna befolkning bara växte linjärt. Skillnaden mellan dessa tillväxttakters hastighet, menade han, skulle leda till svält.
Malthus hade fel. Och inte lite fel, utan väldigt fel. När befolkningen växte förbättrades matproduktionen … och nästan allt annat också.
Tänk på livet för en vanlig medborgare i västvärlden under det senaste århundradet. Genom att använda ett mått som kallas tidspriser kan vi uppskatta hur lång tid någon skulle behöva arbeta för att köpa en viss vara.
Mellan 1900 och 2018 minskade arbetstiden som krävdes för att köpa ett halvt kilo fläskkött med 98 %, för ett halvt kilo ris med 97 % och för ett halvt kilo kaffe med 94 %. Även om människor inte kan äta gummi, aluminium eller bomull är dessa råvaror värdefulla insatsvaror i produktionsprocesser som påverkar priserna på varor och tjänster och därmed vår levnadsstandard. Deras priser sjönk med 99 %, 98 % och 96 % samtidigt som befolkningen växte.
Svältkatastrofer, som tidigare var vanliga, har nästan försvunnit utanför krigszoner. I stora delar av världen idag är det fetma, inte svält, som är det stora problemet.
I stora delar av världen idag är det fetma, inte svält, som är det stora problemet.
Sambandet mellan befolkningstillväxt och överflöd kan verka motsägelsefullt, men det stämmer. Ju fler människor vi har, desto mer överflöd skapar vi. Jämfört med tidigare generationer lever vi nu i en värld av överflöd.
Hur är detta överflöd möjligt?
Svaret ligger i kunskap.
Thomas Sowell, den briljante ekonomen vid Hoover Institution, förklarar det så här:
”Skillnaden i levnadsstandard mellan grottmänniskor och oss handlar inte om naturresurser. Skillnaden är kunskap. Vi har mycket mer av den. Och vi använder vår kunskap för att skapa saker av samma naturresurser som fanns under grottmänniskornas tid, men som de aldrig kunde ha föreställt sig.”
Ta något så enkelt som ett sandkorn. Det har legat på jorden i många många år. Sedan, för ungefär 4 500 år sedan, kom någon på att hetta upp sand till drygt 1 650 grader Celsius för att skapa glaspärlor, därefter glasburkar och senare fönsterrutor.
Med varje upptäckt har värdet som kan utvinnas ur ett sandkorn ökat. Idag använder vi glas i fiberoptiska kablar och mikrochips, vilket turboökar vår produktivitet och gör oss betydligt rikare än våra förfäder.
Att bara räkna mängden kända råvaror, som Malthus och många andra har gjort, kan verka logiskt, men det missar den viktigaste faktorn: kunskap.
Och ny kunskap kommer från den mänskliga hjärnan. Ett nyfött barn föds inte bara med en tom mage, utan också med en hjärna fylld av potential – idéer som kan förändra världen.
Det som verkligen spelar roll är inte det begränsade antalet atomer på planeten, vare sig de är koppar, zink eller något annat grundämne, utan vår förmåga att kombinera och använda dessa atomer på nya och mer värdefulla sätt.
Därför kan vi med säkerhet säga att ekonomisk tillväxt handlar mindre om resurser, som är begränsade, och mer om kunskap, som är obegränsad.
Som den nobelprisbelönade ekonomen Paul Romer uttryckte det: nya idéer ”adderar inte – de multipliceras.”
En annan användbar analogi
Världen är ett slutet system, men på samma sätt som ett piano är ett slutet system. Ett piano har bara 88 tangenter, men de kan spelas på ett oändligt antal sätt.
Samma sak gäller vår planet. Jordens atomer är visserligen fasta, men kombinationerna av dessa atomer är oändliga.
Det som spelar roll är inte de fysiska begränsningarna på vår planet, utan människorna och deras frihet att experimentera, innovera och omdefiniera hur vi använder resurser.
Kan vi fortsätta leva i en värld av överflöd?
Det beror på två saker: människor och frihet.
Ju fler människor planeten har och ju mer frihet de åtnjuter, desto större är sannolikheten att nya, användbara idéer genereras för att lösa våra problem – vilka de än må vara.
Så, tycker du fortfarande att vi är för många människor?
Eller kanske … för få?
Baserat på delar av Marian L. Tupy och Gale L. Pooleys bok Superabundance: The Story of Population Growth, Innovation, and Human Flourishing on an Infinitely Bountiful Planet.
