Många tror att ekonomin är som en tårta. De rika tar de stora bitarna, och de fattiga får smulorna. Det är lätt att förstå varför detta skapar förbittring mot de rika – om tårtan är begränsad slåss vi alla om en bit. Men stämmer denna “fast tårta”-syn verkligen? Låt mig visa varför den inte gör det, och varför det finns ett bättre sätt att tänka om välstånd.
Ö-parabeln
Föreställ dig två isolerade öar, var och en med exakt samma resurser: en tupp, en höna, några träd, några stenar och en flaska vin. Ett skepp förliser, och två män överlever – en spolas i land på den första ön, den andra på den andra. De kan inte nå varandra, så ingen kan stjäla från den andra. Låt oss se hur deras val utvecklas.
Misstaget: Konsumera allt nu
Den första mannen ser på sina resurser och tänker: “Toppen, jag hugger ner träden, grillar tuppen och hönan och tar ett glas vin.” Han frossar direkt, äter båda fåglarna och dricker upp vinet. Det känns bra för stunden, men det finns ett problem. Han blir fast på ön i 10 år. Utan höns som lägger ägg, utan träd att bygga skydd och utan vin att njuta av sjunker hans livskvalitet. Han överlever knappt, skrapar ihop vad han kan hitta. Så här gör många med “fast tårta”-tänket – de konsumerar det som finns framför dem och tror att det är allt som finns. De slåss om smulor för att de tror att tårtan inte kan bli större.
Den lockande genvägen: Vänta på räddning
Låt oss säga att den första mannen inser sitt misstag och testar ett annat tillvägagångssätt. Istället för att konsumera allt bestämmer han sig för att sitta still och vänta på räddning. “Varför anstränga mig?” tänker han. “Någon kommer snart och hämtar mig.” Han sparar sina resurser men gör inget med dem. Hönsen förökar sig inte, träden står orörda och vinet bara står där. Tio år går, och han överlever fortfarande knappt – ingen utveckling, ingen förbättring. Detta är fällan många hamnar i när de förkastar “fast tårta” men ändå förväntar sig att välstånd eller möjligheter ska dyka upp utan ansträngning. Det är en genväg som slår tillbaka och lämnar dem stillastående.
Rätt väg: Skapa värde
Den andra mannen tar ett smartare grepp. Han tänker: “Jag vet inte hur länge jag blir kvar här, så jag måste bygga något hållbart.” Han bygger en liten hönsgård, samlar ett ägg om dagen och låter hönsen föröka sig. Han använder träden till att bygga en stabil stuga, som han förbättrar år för år. Han smuttar på vinet bara vid särskilda tillfällen och njuter av det. Under 10 år skapar han ett blomstrande liv – en större, mer bekväm stuga, en stadig tillgång till ägg och till och med en grillad höna (eller tupp) då och då.
Så kommer en miljonär i en båt, på jakt efter en ö att köpa. Han besöker den första ön och finner en man som knappt överlever, utan något att erbjuda. Sedan når han den andra ön, där det finns ett välskött hem och till och med en liten hönseri-verksamhet. Han köper den ön och allt på den. Varför? För att den andra mannen skapade VÄRDE. Det som först var värdefullt för honom själv – bättre boende, mattrygghet – blev senare värdefullt för någon annan.
Ekonomin är ingen tårta
När dök “ekonomin” upp i den här historien? I det ögonblick miljonären kom, redo att byta pengar mot värde. Men här är poängen: båda männen började med samma resurser. Den andra mannen blev inte rik genom att stjäla någon annans tårta – han bakade sin egen. “Fast tårta”-tänket misslyckas för att det antar att välstånd är begränsat, vilket får folk att slåss om smulor eller passivt vänta på bidrag. Genvägen att vänta på räddning slår fel för att den inte leder till framsteg. Den enda logiska vägen är att skapa värde – för dig själv, din familj och andra.
Oavsett om du är ensam på en ö, kämpar i fattigdom eller läser detta på LinkedIn, är budskapet detsamma: sluta stirra dig blind på din “bit av tårtan”. Det tänket slösar tid på avundsjuka, ofta maskerat som “att stå upp för de fattiga”. Fokusera istället på att bygga värde.
Människor som skapar värde blir bättre föräldrar, bättre vänner, bättre människor.
Om du glömmer allt annat, kom ihåg detta: Skapa VÄRDE!
Michael Voorhaar
Libertarian och entreprenör sedan jag var 17.
